Hoppa till huvudinnehållet

Det finns ett visst mått av galenskap – men jag ångrar mig inte!

Efter många år som narkossjuksköterska inledde Ida Fylkner sin resa mot att ta läkarexamen. Hon läste in behörighet, skrev högskoleprovet och blev antagen på läkarprogrammet. Idag är hon inne på åttonde terminen och har inte ångrat sig en sekund.

– Jag har alltid trivts som narkossjuksköterska, men tanken på att läsa till läkare har funnits länge. Men livet fortlöpte och har gett mig många erfarenheter som jag inte hade velat vara utan. När vi senare flyttade till Norrköping såg jag en chans att göra något nytt. Det är lättare att förändra livet när mycket ändå är i rörelse.

Att börja plugga mitt i livet är inte självklart. Ida hade småbarn, jobbade samtidigt som hon läste in gymnasiebetyg och pluggade inför högskoleprovet för att senare bli antagen.

– Det var intensivt. Jag hade då en ettåring hemma och jobbade 80 procent när jag läste in fysiken. Men viljan att försöka vägde tyngre än rädslan för att misslyckas. 

Hon påbörjade läkarutbildningen i Linköping våren 2022 och pendlade tre timmar om dagen under utbildningens teoretiska del. Därefter genomförs utbildningens resterande kliniska terminer vid sjukhuset i Norrköping. 

Omställningsstudiestödet blev en viktig pusselbit

Ekonomin var en osäkerhet i början. Ida hade sedan tidigare fyra års studier och återstående CSN-stöd skulle inte räcka till hela läkarutbildningen som är lång. En klasskompis nämnde omställningsstudiestödet – ett nytt ekonomiskt stöd för yrkesverksamma som vill vidareutbilda sig.

– Jag hade inte ens hört talas om det men jag kontaktade Omställningsfonden. Rådgivaren var hjälpsam och jag fick snabbt besked att jag borde vara kvalificerad för att få stödet. Den viktigaste förutsättningen för att genomföra utbildningen är att min familj stöttar mig i det, och Omställningsfonden har möjliggjort att vi kan fortsätta vårt småbarnsliv nästan som innan. 

”Den viktigaste förutsättningen för att genomföra utbildningen är att min familj stöttar mig”

– Det finns en naturlig gräns för hur mycket man kan plugga när man har barn, vilket kanske är en fördel. Jag har lärt mig enormt mycket och förstår nu bättre de fysiologiska mekanismerna som sker vid sjukdom och behandling. 

Ser studierna som ett jobb

Att börja plugga igen som vuxen har varit både utmanande och meningsfullt. Hon ser studierna som ett heltidsjobb, pluggar på dagarna när barnen är på förskola och skola och är ledig med familjen på kvällar och helger.

– Det finns ett visst mått av galenskap i att börja om mitt i livet. Men jag hade ångrat mig om jag inte försökte. Man behöver inte veta att allt ska gå – det räcker att ge det en chans. Det är bättre att ha försökt än att sitta och undra tänk om…

 

Fråga oss